Locus celebris, ”den berömda platsen” – så kallas Dalby tidigt på 1100-talet av den engelske benediktinen Ælnoth, och Dalby är fortfarande berömt:
– för Heligkorskyrkan i Dalby;
– som biskopssäte för tyske biskopen Egino på 1060-talet;
– som begravningsplats för Svens son, kung Harald Hen (död 1080/81);
– för dess augustinkloster;
– för att klostret vid medeltidens slut var ett av de rikaste klostren i dåtidens Danmark‚
– och för Dalbyboken, Danmarks äldsta liturgiska handskrift.
I denna antologi medverkar forskare som representerar områdena historisk arkeologi, byggnadsarkeologi, historia, konstvetenskap, kyrkohistoria, kyrkorätt, medievistik, ortnamnsforskning och praktisk teologi. De har sammanstrålat från sju länder för att belysa obesvarade frågor om Dalby kyrka, kloster och gård och för att söka en fylligare, mer mångfacetterad förståelse av denna plats som varit så betydelsefull, särskilt under tidig medeltid.
